Helgen och dylikt...

Ja, då va det ett tag sen man skrev här. Är ledsen, men har prioriterat annat...
Helgen har varit underbar. I lördagsmorse åkte jag Anna och Lina upp till Växjö för att hälsa på Johanna och Madde. Resan gick mycket bra måste jag säga.. Väl uppe i Växjö mötte två glada tjejor oss. Lämnade av mina saker hos Madde och Lina och Annas hemma hos Johanna. Sen åkte vi in till stan och shoppade lite. Vidare hem och duschade och åt pizza på Johannas golv. haha. Studentliv? =) Sen va det fest heeela kvällen. Det blev många goa skratt måste jag säga. Tack brudar för en underbar helg!!!

Igår började en ny arbetsvecka..igen.. Veckan började dock inte så bra på jobbet. Dom hade ingen kontakt med datasystemet (eller nått) så ALLA rabatter i hela Maxi- bladet kunde inte läggas in. Så när kunderna handlade dessa varor fick vi sitta och slå det manuellt. Inte såå kul men alla frukter det va extrapris på. Fick sitta och räkna med miniräknare. :P Men det klarade vi. ;)
Idag hade som tur va allt fixat sig. Skönt måste jag säga. Men det hände saker för det. Frida ropade på mig när jag stod ch plockade upp godis i godishyllan att jag skulle jälpa en kund som hade ramlat. Glad gick jag fram och såg en farbro som ramlat från sin rulator. Eller han skulle sätta sig men "missade" sittplatsen och hamnade på golvet med armarna upp runt handtagen. Han kunde inte resa på sig, men hade väldigt ont i sina armar. Jag och en kund som hjälpte till försökte välta rulator så vi fick loss armarna. Men det gick inte. Dom ropade ut i högtalaren om det fanns någon i butiken som kunde sjukvård. Då kom två snälla personer halvspringande. Den ena va en man som orkade lyfta upp farbron och han kunde sätta sig på rulatorn igen. Vid detta lagat hade han bleknat och börjat kallsvettas i massor. Vi ringde ambulans, som kom väldigt fort måste jag säga. Dom tog det lugnt och gjorde det som skulle. Jag fick gå till kassan och ta hand om kunderna som ville betala och rätt som det är kommer dom sprngandes förbi. Gubben hade svimmat av...Sen har vi inte hört mer. Hoppas i alla fall att allt gick bra tillslut.
Tänk att det finns så många som verkligen hjälper till när det händer nått. Även att dom inte känner personen eller nått. Underbara människor måste jag bara säga!!!

Nehe, nu vet jag inte vad jag ska skriva mer....

Tack för mig!!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Åh, underbara männsikor borde det finnas fler av tycker jag!

2008-03-06 @ 10:04:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0