.....

Nu förstår jag vad dem säger med att kämpa sig igenom vardagen...
Det känns så konstigt att livet fortsätter. Just nu vill jag bara trycka på en paus knapp,
så allt bara stanna så jag kan lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet.
Jag vill inte förstå... Jag vill inte acceptera.... Jag vill inte....
Allt känns så tomt....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0